Från studiebesöket i Gammelstan
Kursen i tvåändsstickning 2006 besökte Gammelstan i Norrboda i Ore socken för att studera tvåändsstickat.
Denna sida visar några bilder från besöket samt kommenterar några av plaggen.

Till rapport från kursen 2006 >>>


Först ett par miljöbilder. Man kan besöka Gammelstan enbart för den unika miljön. Vi fick utmärkt guidning och en massa bonuskunskap. Men det var förstås stickningen som var vårt huvudintresse.


Läs mer om Gammelstan på följande sidor:
Rättviks kommun| Ore hembygdsförening | Länsstyrelsen Dalarna



Gråvante
Detta var den första vanten vi såg - en sk gråvante upphittad på en soptipp i Furudal av Inger Wallin. Det är nog bara ett vaket öga som kan förstå att detta är något att spara för eftervärlden.

Man ser på färgskiftningarna att den som stickat vantarna har använt olika garner. Det var vanligt att man använde delar av slitna plagg och stickade om det utslitna. Denna vante har förmodligen stickats om åtminstone två gånger. Vid första omstickningen behölls endast resåren. Vid den andra omstickningen sparades även några cm mellan resåren och tummen.

Vanten har säkert under lång tid värmt frusna skogsarbetarhänder någonstans i Ores skogar.

 



Arbetsstrumpor
Dessa arbetsstrumpor är nog inte så gamla. Man har ju "lyxat till det" med färgat garn. Det är inte utmärkande för arbetskläder. Kanske är det ett par finstrumpor som tjänat ut och stickats om med nytt garn för att fungera som arbetsstrumpor. Här syns ännu tydligare än i exemplet ovan hur man bevarat de delar av plagget som fortfarande kan användas och att övriga delar stickats om i annat garn.

Dessa strumpor är inte tvåändsstickade men intressanta ändå eftersom de tydligt visar hur man sparat och lagat utslitna plagg.



 

Handkåk till Ores mansdräkt
Så här fina handledsvärmare bär männen till folkdräkten i Ore. När bäraren tagit på sig rocken är det tyvärr bara fransen som syns.

Det är tvåändsstickade muddar med strukturmönster i krokmaskor och kavelfrans som avslutning mot handen. De är stickade i vitt garn och därefter rödfärgade.

En av kursdeltagarna ritade av mönstret och stickade upp det på en provlapp senare under kursen.



Knästrumpor
Vi såg också ett par knästrumpor. Jag vet inte om de tillhört en dräkt eller om det är ett par välhållna arbetsstrumpor. Ett visst slitage syns på bilden av hälen. Tvåändsstickat är ju mycket slitstarkt så det kan användas länge innan det är dags för omstickning.

Lägg särskilt märke till hur hälen är konstruerad. Denna typ av häl kan repas upp och stickas om utan att vare sig övrig del av foten eller skaftet påverkas.



 

 

(Vid förra årets kurs fick vi låna nystickade Orevantar av Britta Finn. Se dem här >>>)

Orevanten

Denna vita vante bärs av kvinnorna till Oredräkten på vintern.

Vanten finns i flera snarlika utföranden med röd bård och en dekoration på båda sidor om tumkilen. Tumdekorationen kan vara både ett zig-zag mönster i röd färg och en stapel dekorativa djupmaskor.

På detaljbilden nedan kan man se att uppläggningen gjorts med en röd bindetråd. De övriga två uppläggningstrådarna är vita (om jag nu tolkar bilden rätt). Sedan följer ett vitt varv med krokmaskor följt av ett rött varv med krokmaskor. Därefter ett avigt varv med en röd och en vit tråd.

Jag är lite osäker på min tolkning av bilden. Om man lägger upp med röd bindetråd och därefter en röd och en vit tråd så kan får en liknande effekt på enklare sätt. Då stickas det första krokvarvet med den vita tråden på framsidan och det andra varvet med den röda tråden på framsidan. Avigvarvet kan därefter stickas med de båda trådarna och man erhåller "polkagriseffekten" utan att behöva byta garn.

För att kunna avgöra hur man gjort i detta fall behöver jag studera vantarna på nytt.

 
2006 Ulla-Britt Önnestam
Senast uppdaterad: 28 juli, 2006